En takläggare ifrån Arbro
Var en arbetsam farbro'
men han ramla ner från ett tak
Och skada en sak
Så numera kallas a Barbro..
Limerickar
Samling med svenska limerickar. En limerick är skämt på vers uppkallat efter staden Limerick på Ireland. I limericken ska slutet av rad 1 och 2 rimma, därefter ska slutet på rad 3 och 4 rimma, slutligen ska slutet på rad 5 rimma med rad 1 och 2 för att knyta ihop säcken.
Ett känt exempel på limerick, som du självklart hittar här på dåligaskämt.se tillsammans med andra snuskiga, fräcka och roliga limericks, är Hasse Alfredsons:
Det bodde en kvinna i Gränna.
som sin stjärtmuskel så kunde spänna
att hon i detta hål
kunde strypa en ål
och till och med vässa en penna!
En kvinna från Gränna
som sin stjärtmuskel så kunde spänna
att hon i detta hål kunde strypa en ål
och till och med vässa en penna
En menig soldat ifrån mora
i en skjutövning snoppen förlora.
Efter stor operation
han gick runt på pluton
med sitt kulhål och tjäna som hora.
En präst som höll barndop i Vreta
bestämde vad barnen fick heta.
Döpte flickor till Knut
och pojkar till Rut
själv hette han visst Margareta.
En vacker ung man från Mön
Bestämmde sig en dag att byta kön.
När detta var gjort,
Han ångra sig stort.
Ty nu fick han mindre i lön
En poliskonstapel från Banjul
målade snopptoppen skinande gul
den är lite lång
att ha som batong
men som lyktstolpe är den rätt kul
Det bodde en strippa i Rumma
vars kunder var ovanligt dumma
hon krävde en check
för att visa sig näck
men skrev själv dit sin summa
En konstcyklist från Savojen
band fast sina ben under hojen
han var fenomenal
för sin cykels pedal
den trampade han med pillemojen
En man som bodde i Bua
satt och spelade tärning med frua
Helt plötsligt hon log
då en sexa hon slog
Då gick han och slog en sjua
Det bodde en kvinna i Gränna
som sin stjärtmuskel så kunde spänna
att hon i detta hål
kunde strypa en ål
och till och med vässa en penna!
Limerickers historia och ursprung
Trots att diktformen bär namn efter den irländska staden Limerick, är dess exakta ursprung något oklart. Etymologiskt (språkligt ursprung) kan kopplingen till Irland spåras till 1700-talet då soldater som återvände från det irländska området sjöng visor med en särskild rytm och struktur som påminner om dagens limerickar.
En annan teori är att versformen fick sitt genomslag genom en sällskapsvisa där refrängen slutade med ”Will you come up to Limerick?”.
Den tidigaste dokumenterade användningen av termen ”limerick” för att beskriva denna diktform kommer från sent 1800-tal, men själva femradersformen med dess karakteristiska rimschema har varit känd betydligt längre.
Edward Lear, den engelske författaren och konstnären, anses vara en av de som populariserade limericken på 1800-talet genom sin bok ”Book of Nonsense” (1846), även om han aldrig själv använde ordet ”limerick” för att beskriva sina verser.
Limerickers struktur och uppbyggnad
En klassisk limerick följer ett bestämt mönster:
- Består av fem rader
- Första, andra och femte raden rimmar med varandra (a-a-a)
- Tredje och fjärde raden är kortare och rimmar med varandra (b-b)
- Metriken är anapestisk, vilket innebär att rytmen går ”da-da-DUM da-da-DUM” (nu lärde du dig ett nytt ord!)
Detta strikta format ger limericken dess karakteristiska sväng och gör den lätt att komma ihåg. Det är också formens begränsningar som gör den till en utmaning för diktare – att berätta en hel historia inom bara fem rader kräver både språklig skicklighet och kreativitet.
Svenska limerickar
I Sverige har limericken en stark tradition och har populariserats av kanske främst Hasse Alfredson och Povel Ramel. Den svenska limericken tenderar att, precis som sin anglosaxiska motsvarighet, ofta vara lite fräcka eller snuskiga.
Det som gör den svenska limericken just svensk är att den ofta leker med svenska ortnamn och dialektala uttryck. En limerick som börjar ”En takläggare ifrån Arbro” eller ”En man som bodde i Bua” ger omedelbart en lokal förankring. Denna geografiska placering är nästan obligatorisk i den första raden av en traditionell limerick.