En nyfiken nunna i Handen sökte passionen och fann den.
När grossessen stod klar sa hon till sitt försvar:
Pris vare Den Helige Anden
Limerickar
Samling med svenska limerickar. En limerick är skämt på vers uppkallat efter staden Limerick på Ireland. I limericken ska slutet av rad 1 och 2 rimma, därefter ska slutet på rad 3 och 4 rimma, slutligen ska slutet på rad 5 rimma med rad 1 och 2 för att knyta ihop säcken.
Ett känt exempel på limerick, som du självklart hittar här på dåligaskämt.se tillsammans med andra snuskiga, fräcka och roliga limericks, är Hasse Alfredsons:
Det bodde en kvinna i Gränna.
som sin stjärtmuskel så kunde spänna
att hon i detta hål
kunde strypa en ål
och till och med vässa en penna!
Lista med nya Limerickar (sida 1 av 6)
Hittade totalt 52 limerickar, det senaste lades till 5 maj 2025. Sorterade efter senast tillagda
En pastorsadjunkt ifrån Pisa som ville sin fromhet bevisa
sa: jag är en av dom bästa att älska min nästa.
För tillfället heter hon Lisa
På den frusna nordvästbramaputtra satt ett självplågarämne och muttra:
Sitta här naken kyler i baken men djupt lär det luttra att huttra
Så var det Osborne från "Götet"
som funderade inför första mötet
med nya förälskelsen Beda
Jag undrar vart det skall leda
Med flyt kanske ända till skötet
En man som bodde i Bua
satt och spelade tärning med frua
Helt plötsligt hon log
då en sexa hon slog
Då gick han och slog en sjua
Det fanns en Herrklubb i Svängsta,
där tävlade killarna vem som hade den längsta
men, i samma hus tävlade tjejerna om mus,
där vann den som hade den trängsta
En takläggare ifrån Arbro
Var en arbetsam farbro'
men han ramla ner från ett tak
Och skada en sak
Så numera kallas a Barbro..
Jag kände en tös ifrån Tidan som hade sån klåda i slidan att hon for som en raket längs ett taggtråds-staket med ett ben på vardera sidan
När en datanörd från Hanöhusen.
Använde sin dator, värd flera tusen.
Då fick han en känsla i kroppen.
Som gick ända ut i snoppen.
För han satt ju där och lekte med musen.
En menig soldat ifrån mora
i en skjutövning snoppen förlora.
Efter stor operation
han gick runt på pluton
med sitt kulhål och tjäna som hora.
Limerickers historia och ursprung
Trots att diktformen bär namn efter den irländska staden Limerick, är dess exakta ursprung något oklart. Etymologiskt (språkligt ursprung) kan kopplingen till Irland spåras till 1700-talet då soldater som återvände från det irländska området sjöng visor med en särskild rytm och struktur som påminner om dagens limerickar.
En annan teori är att versformen fick sitt genomslag genom en sällskapsvisa där refrängen slutade med ”Will you come up to Limerick?”.
Den tidigaste dokumenterade användningen av termen ”limerick” för att beskriva denna diktform kommer från sent 1800-tal, men själva femradersformen med dess karakteristiska rimschema har varit känd betydligt längre.
Edward Lear, den engelske författaren och konstnären, anses vara en av de som populariserade limericken på 1800-talet genom sin bok ”Book of Nonsense” (1846), även om han aldrig själv använde ordet ”limerick” för att beskriva sina verser.
Limerickers struktur och uppbyggnad
En klassisk limerick följer ett bestämt mönster:
- Består av fem rader
- Första, andra och femte raden rimmar med varandra (a-a-a)
- Tredje och fjärde raden är kortare och rimmar med varandra (b-b)
- Metriken är anapestisk, vilket innebär att rytmen går ”da-da-DUM da-da-DUM” (nu lärde du dig ett nytt ord!)
Detta strikta format ger limericken dess karakteristiska sväng och gör den lätt att komma ihåg. Det är också formens begränsningar som gör den till en utmaning för diktare – att berätta en hel historia inom bara fem rader kräver både språklig skicklighet och kreativitet.
Svenska limerickar
I Sverige har limericken en stark tradition och har populariserats av kanske främst Hasse Alfredson och Povel Ramel. Den svenska limericken tenderar att, precis som sin anglosaxiska motsvarighet, ofta vara lite fräcka eller snuskiga.
Det som gör den svenska limericken just svensk är att den ofta leker med svenska ortnamn och dialektala uttryck. En limerick som börjar ”En takläggare ifrån Arbro” eller ”En man som bodde i Bua” ger omedelbart en lokal förankring. Denna geografiska placering är nästan obligatorisk i den första raden av en traditionell limerick.